De här två bilderna föreställer samma person.
Till vänster: Anstalten Kumla, julen 2013.
Till höger: advokat och ledamot av Sveriges Advokatsamfund, 2025.
Vägen däremellan var allt annat än självklar.
År 2025 har varit ett speciellt år för mig.
Den vänstra bilden är tagen på Anstalten Kumla omkring julen 2013. Vid den tidpunkten hade jag varit häktad sedan maj 2012 – totalt 19 månader i häkte, varav 13 med restriktioner. Jag hade redan firat en jul frihetsberövad.
Häktningen och domen om åtta års fängelse för bland annat grovt narkotikabrott och grovt dopningsbrott blev början på den resa som tagit mig dit jag är i dag. Efter tiden i häkte placerades jag först på Anstalten Kumla och därefter på Anstalten Tidaholm – båda anstalter av säkerhetsklass 1. Efter en tids skötsamhet fick jag möjlighet att placeras på anstalt av säkerhetsklass 2 och senare klass 3 (s.k. öppen anstalt), följt av halvvägshus och slutligen fotboja.
Tiden i fängelse var på många sätt hemsk. Avsaknaden av självbestämmande.
Stressen. Rädslan. Saknaden efter mina barn och min fru. Det dåliga samvetet.
Trots måendet tog jag ansvar för situationen. Jag hade själv försatt mig i den och var fast besluten att göra det bästa av tiden. Jag lärde mig Kriminalvårdens regelverk. Jag lärde mig fängelsets informella regler. Jag skötte min sysselsättning och såg till att inte hamna i problem.
Mot slutet av verkställigheten fick jag möjlighet att studera, inledningsvis genom högskolekurser på distans. När jag senare placerades på öppen anstalt kunde jag lämna anstalten dagtid för föreläsningar. När jag fick fotboja underlättades detta ytterligare.
Under tiden på öppen anstalt och med fotboja läste jag handelsrätt vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet. Parallellt arbetade jag som studentlärare och läste den utvidgade juridiska introduktionskursen vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet. Kursen ger de 20 främsta studenterna med betyget AB en plats på juristprogrammet. Den terminen hade jag högst resultat och blev den första att erbjudas en plats. När jag hösten 2017 påbörjade juristprogrammet var jag ännu inte villkorligt frigiven och stod de första veckorna fortfarande under fotbojans regler.
Studierna på juristprogrammet gick mycket bra. Betygen blev höga och nätverket vidgades. Under studietiden fick jag anställning på en juristbyrå och tog parallellt ytterligare en examen. Efter examen sommaren 2021 anställdes jag på Advokatbolaget Opus. I oktober 2025 blev jag slutligen antagen som ledamot av Sveriges Advokatsamfund.
Jag har varit öppen med min bakgrund. Jag tror på ansvarstagande, och öppenhet är en del av det. Samtidigt är det inte det första jag berättar. Men den som söker på mitt namn hittar den. Jag har också hållit föreläsningar om min resa.
Som verksam advokat har jag insett vilken styrka det kan vara att ha genomlevt det jag gjort. För en tid sedan mötte jag en person misstänkt för allvarlig brottslighet. Vi kom att tala om framtiden och jag frågade om hen hade någon plan.
Svaret blev:
”Vem tror du vill anställa någon med min bakgrund?”
Det var glädjande att kunna svara att livet inte är slut för att man gjort fel. Att det går att ta ansvar – och vända det till något bra.
Samtidigt som jag nått dit jag är i dag oroar det mig hur samhällsklimatet hårdnar. Hur synen på den som avtjänat sitt straff förändras. Hur Kriminalvården, till stor del på grund av resursbrist, riskerar att bli mer förvaring och mindre rehabilitering. Hur vi börjar att låsa in barn i fängelse.
Min förhoppning är att fler vågar se skillnad på ansvar och livslång stämpling. Att vi fortsätter tro på rehabilitering, på utbildning och på människors förmåga att förändras.
För alternativet – ett samhälle utan vägar tillbaka – är betydligt farligare.
Har du läst så här långt önskar jag dig en god fortsättning. År 2026 kommer att bli spännande!