Misstänkt, ung och inlåst – en kritisk granskning av de nya häktningsreglerna för barn med hänsyn till kraven i internationella konventioner
Uppsatsen utgör mitt examensarbete för min juristexamen och författades våren 2021. Nedladdning kan ske via LUP Student Papers på följande länk. Nedan följer dess sammanfattning:
“Det svenska häktningsinstitutet har under decennier återkommande fått kritik från internationella konventionskommittéer. Den mest framträdande kritiken Sverige fått vidkännas har kommit från Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr, Förenta nationernas kommitté mot tortyr och FN:s kommitté för barnets rättigheter. De två förstnämnda är kommittéer med sin grund i konventioner som avser alla människor. Den senare har sin grund i barnkonventionen och avser specifikt barn. Alla kommittéerna har kritiserat Sveriges regler för häktning och isolering av barn.
Sommaren 2015 fick en särskild utredare i uppdrag att utreda eventuella förändringar av häktningsinstitutet. Syftet var att minska användningen av häktning och restriktioner, mot bakgrund av den långvariga internationella kritiken. I uppdraget innefattades särskilt att fokusera på åtgärder för att begränsa användningen av häktning och restriktioner för barn. Utredningen remissbehandlades därefter för att utmynna i en regeringsproposition. Våren 2021 beslutade riksdagen om vissa ändringar av häktningsinstitutet, för såväl vuxna som barn. Det mest omdebatterade beslutet var införandet av en längsta tidsgräns om tre månader för häktning av barn. Parallellt med förändringen av häktningsinstitutet har Sverige inkorporerat barnkonventionen i svensk rätt. Sedan den 1 januari 2020 utgör barnkonventionen därmed svensk lag.
I uppsatsen beskrivs och analyseras de nya häktningsreglerna för barn. Syftet är dels att undersöka om ändringarna är tillräckliga för att Sverige inte fortsatt ska tilldelas kritik från internationella kommittéer, dels att undersöka om barnkonventionens inkorporering i svensk rätt inneburit någon skillnad vid häktning av barn. I uppsatsen utgås från perspektivet att den som är häktad och misstänkt för brott ska ses som oskyldig tills motsatsen är bevisad, den så kallade oskyldighetspresumtionen. Utredningen sker genom en beskrivning av vad kritiken bestått i, vad som är gällande rätt och vad som beslutats träda i kraft sommaren 2021. Syfte och frågeställningar besvaras genom att de nya reglerna ställs i relation till den kritik Sverige fått vidkännas.
I uppsatsen dras slutsatsen att vissa av förändringarna möter den internationella kritiken Sverige tidigare fått vidkännas. Genom att det beslutats att häktade barn ska ha rätt till en mellanmänsklig kontakt minst fyra timmar per dag, ska det inte längre förekomma isolering av barn. Vissa av de internationella rekommendationerna uppfylls däremot inte alls. Med all sannolikhet kommer den nya lagstiftningen varken leda till att färre barn häktas eller att häktningstiderna minskas. Uppsatsens slutsats avseende barnkonventionens inkorporering i svensk rätt är att konventionens artiklar är allt för allmänt formulerade för att göra någon skillnad. Barnkonventionen har haft påverkan på framför allt beslutet om att barn inte ska hållas isolerade. Nämnda påverkan hade dock varit aktuell oavsett om konventionen inkorporerats till lag eller ej.”
Motiverat från allmän synpunkt – Ett minskat straffhot vid upphovsrättsliga intrång?
Uppsatsen författades hösten 2020 och utgör min uppsats för min kandidatexamen i handelsrätt, affärsjuridisk inriktning. Nedladdning kan ske via LUP Student Papers på följande länk. Nedan följer dess sammanfattning:
“Upphovsrätten är ett rättsområde i ständig förändring. Den svenska upphovsrättslagstiftningen påverkas till stor del av både EU-medlemskapet och internationella konventioner. I september 2020 införde lagstiftaren brottet grovt upphovsrättsbrott med en högre straffskala. Samtidigt förändrades åtalsprövningsreglerna till att åklagaren endast ska väcka åtal om det är motiverat från allmän synpunkt. Tidigare regler stadgade att åklagaren skulle väcka åtal om målsäganden angav brottet till åtal eller att åtalet var påkallat från allmän synpunkt.
Ett vanligt verktyg för att hindra oönskade beteenden är kriminalisering. Genom kriminalisering förbjuds ett oönskat beteende och det införs sanktioner såsom böter och/eller fängelse. Straffhotet är tänkt att avskräcka från överträdelser, däremot verkar hotet bara avskräckande om man vet att det kommer att realiseras. Frågan som väcktes inför denna undersökning var därmed vad åtalsprövningsreglerna kommer att innebära i praktiken. Det är tänkbart att införandet av grovt upphovsrättsbrott med hårdare straff innebär att det potentiella straffhotet blivit ännu mer effektfullt; å andra sidan kan det likväl tänkas att åtalsprövningsreglerna innebär att straffhotet sällan realiseras.
I undersökningen görs en jämförelse av åtalsprövningsreglerna med andra brott med likvärdiga regler. Slutsatsen blir att åtalsprövningsreglerna gör att straffhotet till viss del minskar, åtminstone för mer ringa fall av upphovsrättsliga intrång. Gemensamt för brott med åtalsprövningsregler är att färre brott går till åtal än för brott som saknar sådana regler. Samtidigt har straffhotet ökat för de mer allvarliga intrången där det finns ett samhälleligt intresse att stävja intrång. Vid de grövre intrången har straffskalan höjts och det är tänkbart att det är motiverat från allmän synpunkt att väcka åtal.”
Färre eller effektivare häktningar – ett reformerat häktningsinstitut i jämförelse med dansk och norsk rätt.
Uppsatsen författades våren 2020 inom ramen för juristutbildningen och kan laddas ner via LUP Student Papers på följande länk. Nedan följer dess sammanfattning:
“Häktning är ett straffprocessuellt tvångsmedel som kan användas vid utredning av misstänkt brottslighet. Häktning kan under vissa förutsättningar kombineras med restriktioner, med följd att den häktade isoleras från omvärlden. Det svenska häktningsinstitutet har sedan tidigt 90-tal återkommande erhållit internationell kritik. Kritiken har bland annat avsett att det saknas tidsgränser för hur länge en misstänkt får vara häktad och isolerad, samt att åklagaren bestämmer vilka restriktioner som får utfärdas.
För att möta den internationella kritiken fick en särskild utredare i juli 2015 uppdraget att lämna förslag med syfte att minska användningen av häktning och restriktioner. Förslaget utmynnade i propositionen Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering och inlämnades till riksdagen i mars 2020. I propositionen föreslås bland annat ett införande av tidsgränser för hur länge en misstänkt ska få vara häktad och att domstolen ska besluta om varje enskild restriktion.
Även Danmark och Norge har erhållit liknande kritik, men har de senaste femton åren ändrat de nationella reglerna. Genom ändringarna har det införts bland annat tidsgränser för häktning och/eller isolering, att domstolen beslutar om varje inskränkning och att skälen för rättens beslut tydligt ska motiveras. Ändringarna har medfört en väsentlig minskning av häktade och isolerade, varför det är intressant att jämföra det svenska reformförslaget med dessa. Resultatet av utredningen visar att reformförslaget till viss del möter den internationella kritiken, men på avgörande punkter skiljer sig från de regler som införts i dansk och norsk rätt. Det kan ifrågasättas om det alltjämt finns ett syfte att färre ska häktas och isoleras; reformen riskerar att bli utan effekt.”