Under dagen har Svenska Dagbladet rapporterat att det för tillfället finns en majoritet i riksdagen för att införa tidsgränser för häktning. Svenska häktningsregler har såväl nationellt som internationellt under decennier fått kritik. Kritiken har framför allt kommit från internationella kontrollorgan anknutna till konventioner Sverige antagit och ratificerat; Europarådets antitortyrkonvention, FN:s antitortyrkonvention och barnkonventionen. Kritiken har i mångt och mycket avsett den omfattande restriktionsanvändningen där häktade (och inte dömda) beläggs med inskränkningar i kontakten med omvärlden. Restriktionerna medför i regel att den häktade isoleras i sitt bostadsrum 23 av dygnets 24 timmar. En timme medges till promenad utomhus, i ensamhet.
Kritik har därutöver riktats mot att det i Sverige saknas tidsgränser för hur länge en misstänkt kan vara häktad. I nuläget styrs den längsta häktningstiden ytterst av den s.k. proportionalitetsprincipen; den som är häktad ska helt enkelt inte vara häktad längre än vad det förväntade straffet kan bli. I praktiken medför det att misstänkta i Sverige kan sitta häktade väldigt lång tid, i vissa fall i flera år. Dessutom isolerade från omvärlden och mänsklig kontakt.
Fortsätt läsa ”Tidsgränser för häktning – kommer det att göra skillnad?”