Under dagen har Svenska Dagbladet rapporterat att det för tillfället finns en majoritet i riksdagen för att införa tidsgränser för häktning. Svenska häktningsregler har såväl nationellt som internationellt under decennier fått kritik. Kritiken har framför allt kommit från internationella kontrollorgan anknutna till konventioner Sverige antagit och ratificerat; Europarådets antitortyrkonvention, FN:s antitortyrkonvention och barnkonventionen. Kritiken har i mångt och mycket avsett den omfattande restriktionsanvändningen där häktade (och inte dömda) beläggs med inskränkningar i kontakten med omvärlden. Restriktionerna medför i regel att den häktade isoleras i sitt bostadsrum 23 av dygnets 24 timmar. En timme medges till promenad utomhus, i ensamhet.
Kritik har därutöver riktats mot att det i Sverige saknas tidsgränser för hur länge en misstänkt kan vara häktad. I nuläget styrs den längsta häktningstiden ytterst av den s.k. proportionalitetsprincipen; den som är häktad ska helt enkelt inte vara häktad längre än vad det förväntade straffet kan bli. I praktiken medför det att misstänkta i Sverige kan sitta häktade väldigt lång tid, i vissa fall i flera år. Dessutom isolerade från omvärlden och mänsklig kontakt.
För att möta den internationella kritiken och uppfylla Sveriges förpliktelser föreslog en särskild utredare i augusti 2016 förändringar av häktningsreglerna. I utredningen föreslogs bland annat en längsta tidsgräns om tre månader för misstänkta under 18 år, och sex månader för vuxna. Förslaget innehöll dock en “ventil”; vid synnerliga skäl, ska det vara möjligt att förlänga häktningstiden. Vidare föreslogs bland annat att det skulle införas alternativ till häktning. I mars 2020 presenterade regeringen en proposition med utgångspunkt i betänkandet. I propositionen fanns tidsgränserna med, däremot inte alternativen till häktning.
Införandet av tidsgränser har därefter blivit en politiskt infekterad fråga. Såväl Åklagarmyndigheten som flera partier har varit negativa till en längsta tidsgräns med risk för att det kommer att påverka möjligheten att utreda brott. I november 2020 ändrades därför förslaget till en gräns om nio månader för vuxna misstänkta. Förslaget avstyrktes av Lagrådet då det saknades underlag för slutsatsen att en tidsgräns på sex månader, med möjlighet till förlängning vid synnerliga skäl, skulle försämra förutsättningarna för effektiv utredning av allvarliga brott. Därefter återgicks det till att det inte alls skulle införas tidsgränser för vuxna, endast för barn. Idag rapporterar Svenska Dagbladet att det finns en majoritet för införande av tidsgränser i riksdagen; återigen nio månader för vuxna och tre månader för barn – med möjligheten att förlänga häktningstiden om det finns synnerliga skäl.
Detta är välkommet i sig; Sverige har saknat reglering därom och har som redogjorts för ovan erhållit omfattande kritik. Frågan är dock vad det kommer att innebära i praktiken?
De nackdelar som finns med förslaget är:
- Tidsgränserna avser häktningstiden; inte tiden för restriktioner och isolering. Det i sig innebär att den häktade kan vara belagd med restriktioner lika länge.
- Som exempel på synnerliga skäl för förlängning utöver tidsgränsen anges om det misstänkta brottet har ett mycket högt straffvärde och är särskilt svårutrett, brottsligheten har internationella kopplingar eller har begåtts i organiserad form.
- Det är få vuxna som är häktade mer än nio månader. Det är även få i åldrarna 15-17 år som är häktade mer än tre månader. För så långa häktningstider är det i regel på grund av att brottet just har ett mycket högt straffvärde eller har begåtts i organiserad form.
- Slutsatsen blir; de som sitter häktade väldigt länge, som det är tänkt att påverka, kommer inte att påverkas. Brottsmisstanken i sig kommer att medföra att det finns synnerliga skäl till förlängning.
Även om förslaget därmed till viss del är kosmetika för att visa att Sverige uppfyller sina åtaganden finns det en fördel. Det finns ett symbolvärde i att misstänkta, som ännu ej är dömda, inte heller ska sitta häktade allt för länge. Trots risken att få av de längsta häktningstiderna kommer att undvikas är det positivt att lagstiftaren efter decennier av kritik börjar göra något.
För tillfället skriver jag mitt examensarbete om häktning av unga, förslaget och dess överensstämmelse med internationella konventioner i allmänhet och barnkonventionen i synnerhet. Håll utkik efter det i början av sommaren!