För några veckor sedan skrev jag ett längre inlägg på LinkedIn (länk ovan). Det handlade om att Johan Pehrson (L) yttrat att Liberalerna vill göra det möjligt att omhänderta barn vars föräldrar kan kopplas till gängkriminalitet redan på BB. Enligt Pehrson krävs det att lagen ändras så att föräldrars koppling till grov brottslighet tydligt sätts som grund för omhändertagande. Mitt inlägg engagerade och jag tänker att jag här, i mitt eget medium, ska utveckla mina tankar kring det något för den som är intresserad.
Jag arbetar mycket med lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Jag företräder såväl föräldrar som barn. Personligen tycker jag det är ett oerhört viktigt område att arbeta med. LVU är en skyddslagstiftning, barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut . Barn har rätt till skydd från en uppväxt som skadar dem. Barn har emellertid även rätt att skyddas från att separeras från sina föräldrar utan tillräcklig grund.
Nu har det, som synes, uttryckts i media att det bör förtydligas att föräldrars koppling till brottslighet ska vara grund för omhändertagande. Den möjligheten finns redan.
Av 2 § LVU framkommer att Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
Min uppfattning är att kriminalitet hos föräldrar i många fall kan utgöra skäl för vård enligt LVU. Däremot vill jag samtidigt påstå att det inte per automatik är så. Därtill är det, rent statistiskt, ofta kriminalitet hos fäderna som är aktuell. Fäder som antingen hamnar i fängelse och då inte är med sina barn, eller blir lämnade av mödrarna. Om så är fallet är det inte lika självklart att förälderns kriminalitet utgör skäl för tvångsvård. Min erfarenhet är att det inte är ovanligt att mödrar lämnar fäder som är kriminella. I det fallet skyddar modern barnet. Det är då inte alls säkert att lagens rekvisit är uppfyllda.
Jag vill understryka att jag inte är mot grundtanken med tvångsvård enligt LVU. Det finns många barn som lever under förutsättningar som riskerar att skada dem i den mening som avses i lagen.
Det jag reagerar över är att vi befinner oss i en tid då det kapprustas kring vilket parti som kan komma på de ”tuffaste” åtgärderna för att komma till rätta med brottsligheten.
Som jag började detta inlägg med så är LVU en skyddslagstiftning. Den ska därmed inte användas som någon form av medel för att jaga de som är kriminella. Det finns andra lagar för det.
Den ska inte användas som ett ”hot” mot de som är s.k. gängkriminella och att barnen ska omhändertas redan på BB. Den ska användas om ett barn far illa i den mening som avses i lagen. Så kan vara fallet vid kriminalitet. Men det är inte självklart att så alltid är fallet.
En skyddslagstiftning för barn ska, enligt mig, inte användas offensivt för att jaga kriminella. Den ska användas för dess syfte, att skydda barn i de fall det finns en påtaglig risk för att dess hälsa eller utveckling tar skada.