Under våren har jag skrivit mitt examensarbete inom ramen för juristutbildningen. Uppsatsen är inlämnad och ska försvaras under vecka 22; därefter kommer den att publiceras.
Mitt examensarbete handlar om de nya häktningsreglerna för barn. Syftet med uppsatsen var dels att utreda huruvida de nya reglerna är tillräckliga för att Sverige ska undslippa fortsatt kritik från internationella konventioner, dels att undersöka om barnkonventionens inkorporering i svensk rätt medfört någon skillnad vid häktning av barn. Sett till dess mediala uppmärksamhet riktades särskilt fokus på tidsgränser för häktning av barn.
Min slutsats är att vissa av de förändringar det beslutats om möter den internationella kritiken. Exempelvis införs det den 1 juli 2021 en rätt för barn till en mellanmänsklig kontakt minst fyra timmar per dag. Syftet är att barn inte ska hållas isolerade, trots restriktioner. Vissa av de internationella rekommendationerna uppfylls däremot inte alls (exempelvis alternativ till häkte).
Tidsgränsernas betydelse är enligt min bedömning liten. Från den 1 juli 2021 får ett barn vara häktat som längst tre månader fram tills att åtal har väckts. Vid en första anblick ser det ut som ett oerhört framsteg. Däremot införs det samtidigt en ”säkerhetsventil” innebärande att häktningstiden får överstiga tre månader om det finns synnerliga skäl. Som exempel på synnerliga skäl anges särskilt svårutredd brottslighet eller organiserad brottslighet. Vid en genomgång av antalet häktade barn de senaste åren har uppemot 90% av häktningarna avslutats inom tre månader. Den minoritet som varit häktad längre än tre månader är i regel häktad för just sådan brottslighet som det föreslås att ska utgöra synnerliga skäl för förlängning. Risken är därmed stor att de som idag är häktade mer än tre månader, är barn som det kommer att finnas synnerliga skäl för att häkta längre än tre månader även framöver.
Min slutsats om barnkonventionen är att det finns ett gott syfte med konventionen, men att den är svårtillämpad. Barnkonventionens artiklar är allmänt hållna, vilket gör de svåra att tillämpa. Dels för att det är osäkert hur en allmänt hållen artikel ska tolkas, dels för att svenska speciallagar riskerar att gå före konventionen. Det saknas även en internationell klagomekanism jämförbar med Europadomstolen. Barnkonventionen har spelat en roll i vissa förändringar som skett, däremot hade så varit möjligt oavsett om konventionen var inkorporerad till lag eller ej.
Inom några veckor kommer jag att publicera mitt examensarbete för den som är intresserad!