Kriminalvården har i dagarna publicerat en kartläggning av häktade barn och ungdomar mellan åren 2019-2020. Kartläggningen anknyter till viss del till det examensarbete jag skrev vid slutet av min juristutbildning. Mitt avslutande examensarbete utgjorde en kritisk granskning av de nya häktningsreglerna för barn med hänsyn till kraven i Europarådets antitortyrkonvention, FN:s antitortyrkonvention och barnkonventionen. Min slutsats av arbetet blev att vissa av de förändringar som då skulle träda i kraft möter den internationella kritiken Sverige tidigare fått vidkännas. Genom att det beslutats att häktade barn ska ha rätt till en mellanmänsklig kontakt minst fyra timmar per dag, ska det inte längre förekomma isolering av barn.
Kriminalvårdens kartläggning går att läsa på:
https://www.kriminalvarden.se/om-kriminalvarden/publikationer/forskning-och-utvardering/kartlaggning-av-haktade-barn-och-ungdomar-i-sverige-2019-2020/
I kartläggningen kommer Kriminalvården bland annat fram till att psykisk ohälsa under häktningen samvarierar med tidigare erfarenhet av psykisk ohälsa men också med längre tid i häkte och avsaknad av svenskt medborgarskap. Det framkommer även att misskötsamhet under häktestiden samvarierar med längre tid i häkte, men också med häktning utan restriktioner och häktade personers tidigare erfarenhet av narkotikamissbruk och häktning.
För den som är intresserad rekommenderas att läsa Kriminalvårdens kartläggning. Det är en ganska kort sådan på endast 68 sidor. Kartläggningen är som synes utförd under åren 2019-2020. Det är innan de nya reglerna om t.ex. mellanmänsklig kontakt infördes. Jag är personligen negativ till att vi ens häktar och isolerar barn i Sverige år 2022. Däremot vore det värdefullt med en uppföljning för att undersöka om måendet hos häktade barn alltjämt förbättrats sedan de nya reglerna trädde i kraft.
För den som vill förkovra sig i de ”nya” (numera införda) häktningsreglerna för barn, finns min uppsats att läsa under publikationer.