Som jag skrivit om tidigare överlämnades i mars 2020 propositionen Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering (prop. 2019/20:129) till riksdagen. I propositionen föreslogs bland annat att den som är misstänkt för brott som utgångspunkt ska få vara häktad som längt sex månader fram till dess att åtal väcks. Tidsgränsen föreslogs möjlig att överskrida vid synnerliga skäl. I juni lämnades promemorian Förlängning av föreslagna tidsgränser för häktning ut för remissyttranden. I promemorian föreslogs av justitieutskottet istället en yttersta tidsgräns om nio månader, dock fortfarande med möjlighet till förlängning vid synnerliga skäl. Den 22 oktober beslutade utskottet att inhämta Lagrådets yttrande. Igår, den 3 november, presenterades Lagrådets bedömning.
Som skäl till en längsta tidsgräns om nio månader anförs av justitieutskottet att en sådan gräns utgör en mer rimlig avvägning mellan å ena sidan behovet av att förhindra de allra längsta häktningstiderna och å andra sidan vikten av att varken försämra förutsättningarna för utredningsarbetet eller möjligheten till lagföring. Lagrådets bedömning är däremot att den statistik utskottet hänvisar till inte visar att det skulle vara särskilt många som är häktade längre än sex månader med dagens regler. I de fallen det är motiverat med en förlängning kan det istället omfattas av skrivningen om synnerliga skäl. Lagrådet uttalar i dess bedömning att det instämmer i vad som framhållits av en av remissinstanserna; med en tidsgräns på nio månader finns det i stället en risk för att synen på vad som är proportionerligt förskjuts på ett sätt som kan leda till att häktningstiderna ökar jämfört med idag. Mot denna bakgrund avstyrker Lagrådet justitieutskottets förslag till ändring av regeringens förslag.
Det är glädjande att Lagrådet sätter ner foten och avstyrker den föreslagna ändringen om en övre tidsgräns för hur länge en misstänkt får vara häktad. Sverige har under decennier fått omfattande kritik, såväl nationellt som internationellt. Det som allt för ofta glöms bort är att den som är häktad fortfarande inte är dömd. Den som är häktad ska betraktas som oskyldig till att annat fastställts av domstolen.
Utifrån vad jag redovisat i bland annat min kandidatuppsats innebär det ursprungliga förslaget, med en gräns om sex månader, en förbättring utifrån gällande rätt. Däremot är det fortfarande långt ifrån de lösningar som valts av våra nordiska grannländer och vad som rekommenderas av internationella kontrollorgan. En längsta gräns om nio månader skulle i praktiken inte innebära någon större skillnad jämfört med gällande rätt. För den som är intresserad av att ta del av Lagrådets yttrande i dess helhet finns det att läsa på myndighetens hemsida.